Två fantastiska får

Skämten har haglat den senaste veckan alltsedan affischen till Två fantastiska får först kom upp. Hur kan den vara annat än fantastisk? Vad kan den möjligtvis handla om? Två får kanske? Jag måste börja med att svara att ja, den är fantastisk och ja, den handlar om två får. Två mycket speciella får som en liten by i en kinesisk bergstrakt får i gåva från en politisk höjdare i Beijing.

Filmen har en absurd ton som närmast för tankarna till Kusturica, men i kinesisk tappning. Dialogen mellan huvudpersonen Deshan och hans fru är full av vardagskomik och det eviga springandet uppför nerför uppför nerför bergen får mig att fnissa.

Två fantastiska får innehåller en mild regimkritik. Egentligen kanske välmenande men ack så missriktade gåvor ovanifrån som mest skapar problem. Löftet byn får är att om fåren mår bra ska byn få betydande investeringar. Problemet är ju bara att fåren fryser och mår rätt kasst i den karga miljön. Gräset som de äter måste plockas långt bort och resterande fårmathållning är kostsam. Till på köpet gör fårskötseln att Deshan inte hinner sköta om sitt lilla jordbruk.

Roligare film än såhär blir det nog inte i september, men för alla som precis som jag är förtjusta i vardagskomik och absurditeter som förmedlas med små medel så är Två fantastiska får på alla sätt allt som behövs!

/Emelie

Andra bloggar om: Två fantastiska får, film, filmtips

Så firade vi jordens undergång

Eva Matei heter den unga kvinnan som råkar hamna i händelsernas centrum när pojkvännen och tillika polissonen råkar ha sönder en byst av Ceausesco. Hon förflyttas till en yrkesskola där hon träffar en ung man, även han i trubbel med diktaturen och tillsammans planerar de att fly från landet. Evas lillebror däremot har en mer direkt taktik och smider hemliga planer med sina vänner att döda Ceausesco.

Jag blir glad av filmen och tårarna rinner när diktaturen faller. Jag känner med Eva när hennes val av pojkvän måste göras efter vad som kan rädda familjen respektive förstöra allt. Jag lider med lillebror Lali när storasyster ger sig av och världen liksom går i bitar.

Så firade vi jordens undergång är på samma gång varm och allvarlig. Den skildrar människors relationer i skuggan av det totalitära systemet och samma personers omätbara glädje när Ceausesco till sist störtas. Se den!

/Emelie

Andra bloggar om: Så firade vi jordens undergång, film, filmtips

Stilla liv försvinner

Ve och fasa! En filmfestival i Jönköping ska ha Stilla liv och vi får bara ha kvar den en vecka till!

Istället kommer nästa fredag den rumänska filmen "Så firade vi jordens undergång". Mer om den senare.

/Emelie

Andra bloggar om: Stilla liv, Så firade vi jordens undergång, film, filmtips

ordens makt

Ibland är det svårt att hinna med saker som man vill göra. Se på film till exemepel. Så bra då istället att man kan läsa Nils Bingefors vackra recension av Stilla liv i UNT. Av någon dum anledning finns den dock inte på unt.se, så den längtande måste även vara enträgen.

/Emelie

Andra bloggar om: film, filmrecension, unt, Bingefors

Flandern och Stilla liv

Nu är filmfrossan över och höstens ordinarie program börjar. Det innebär också att vi återgår till vanliga visningstider. Kassan öppnar 18.00 och de första filmerna börjar vid 18.30. Kvällens premiärer är kinesiska Stilla liv och holländska Flandern.

På distributionsbolagets hemsida står det följande om Stilla liv:

Stilla liv skildrar med hoppfull ton den tragiska verkligheten för de över en miljon människor som tvingades lämna sina hem då det gigantiska dammbygget Tre Raviner påbörjades.

Det här är definitivt en film som jag tänker se!


Flandern utspelar sig under första världskriget och handlar om vad krigen gör med människorna och kärleken. Kan det som var innan verkligen existera efteråt? Kvinnans blick på affischen fångar min och jag vill veta mer, så Flandern ska nog få sin chans den med.

Utöver dessa två kommer vi att ha kvar La vie en rose ett tag till, för alla som ännu inte har tagit chansen att minnas sina fransklärarinnor.

/Emelie

Andra bloggar om: Flandern, Flandres, Stilla liv, La vie en rose, film, filmtips

De sju samurajerna

En film som De sju samurajerna är svår att kommentera. Vad kan jag säga som är nytt om en klassisk film med över femtio år på nacken?

Historien är enkel; en by hotas av rövare och fyra bybor ger sig ut på jakt efter ett antal samurajer som kan tänka sig att försvara byn med endast mat som ersättning. I början ser det ut att vara ett hopplöst projekt men när de minst anar det möter de en man som vill hjälpa dem. Så småningom återvänder de till byn med sju samurajer av olika slag och de börjar arbetet med att försvara sig.

Jag pendlar under timmarna mellan att vara helfrälst och att få känslan av att befinna mig mitt i Age of Empires. Det har något med galopperandet att göra, eller med att om jag nu har några alls kunskaper om 1500-talskrigsföring så kommer de därifrån.

Kurosawa är fenomenal även om man i vanliga fall inte brukar falla för män som slåss. Det är en film om våld samtidigt som det är en våldskritik. Och det säger något att jag som i vanliga fall hyllar nittiominutersformatet faktiskt inte börjar vrida på mig en enda gång under filmens tre timmar och tjugo minuter.

/Emelie

Andra bloggar om: De sju samurajerna, Kurosawa, film, filmtips

nya priser aka ett steg i david mot goliat-kampen

Fyrisbiografen kämpar hårt för att finnas kvar just nu. Som ett led i detta är vi tvugna att höja biljettpriserna. Från och med fredag 17 augusti kommer ordinarie pris att vara 80 kronor. Studentpriset ligger kvar på 60 kronor måndag till torsdag och övriga rabatter kommer även i fortsättningen att innebära 10 kronors avdrag på ordinarie pris.

UPPDATERING: SJälvklart ska pensionärspriset även i fortsättningen vara 65 kronor. Övriga rabatter kommer att vara ordinarie pris -10 kronor.

/Emelie

Andra bloggar om: fyrisbiografen

Edith, Ulla och jag

Allt jag tänker på när jag har sett La vie en rose är Ulla. Ulla Bergman, min franskalärare från högstadiet. Ulla var av den gamla sorten, hon hade gått i flickskola och brukade spendera somrarna i närheten av Cannes. Hon hade en liten hund och brukade röka bakom ett hus i närheten av skolan.

Ulla älskade Frankrike och allt som var franskt. Hon fick mig att förstå att Edith Piaf var stor och att Non,je ne regrette rien var tidernas sång. Vid sidan av Marseljäsen förstås. Så när lilla Edith i filmen sjöng den senare då rann en stilla tår och jag tänkte på Ulla och hur vi brukade stå upp i klassrummet och sjunga och hon och Edith liksom smälte ihop och jag stod framför dem och erkände deras storhet och allt var enkelt.

Att La vie en rose är en ganska rörig film som hoppar mellan alltför många tidsperioder alldeles för ofta spelar ingen roll. Det är glömt och överspelat. Det enda som är kvar är storheten.

/Emelie

Andra bloggar om: La vie en rose, Edith Piaf, film, filmtips

små skatter och lite damm

Det var meningen att jag skulle gå på bio, på I andras ögon närmare bestämt. Istället tillbringade jag några timmar tillsammans med fyrisandrea i vad som lite snällt skulle kunna kalla Fyrisbiografens arkiv.

På en biograf som är nästan hundra år finns det mycket affischer. För att inte tala om gamla filmrecensioner, bilder, allehanda reklammaterial, och så mera affischer. Bästa fyndet var nog affischen från Picassos äventyr från 1978, med Gösta Ekman fint hängandes i en sele. Så småningom ska vi nog nå fram till bortre änden av rummet där det vi tror är en originalaffisch från Casablanca hänger.

Planen är att vi under Kulturnatten ska visa upp delar av Fyrisbiografens historia, vilken ju också berättar om de senaste hundra årens filmkultur, för alla som vill komma och titta.

/Emelie

Andra bloggar om: film, filmaffischer, Fyrisbiografen, kulturnatten

Sista filmfrossarveckan

Veckorna rusar iväg och nu är det bara en filmfrossarvecka kvar. Jag har misslyckats totalt med att gå på bio den här veckan och sätter mitt hopp till nästa. Till att börja med visar vi La vie en rose. För dig som inte sett filmen om Edith Piaf än, ta chansen den här veckan och visa långnäsa åt de stora biograferna och se filmen på Fyrisbiografen! Behöver jag säga något mer?

När vi ändå är inne på Frankrike så är det dags igen för den eminenta dokumentären Att vara och ha. Filmen skildrar livet i en liten landsbygdsskola i Frankrike och är på alla sätt ett guldkorn. Agnès Jaouis I andras ögon har jag inte sett men bara hört goda ord om. Jag kan inte se någon ursäkt för mig själv att inte se den.

Veckans nattbio är Metallicafilmen Some kind of monster och veckans mastodontfilm är De sju samurajerna, Kurosawas storverk från 1954. Ladda upp med matsäck och mycket energi för det är nästan tre och en halv timme film. Hur ofta får man egentligen tillfälle att se en film som denna på bio?

/Emelie

Andra bloggar om: film, filmtips, La vie en rose, Edith Piaf, Att vara och ha, I andras ögon, De sju Samurajerna, Some kind of Monster

The Prestige

Vilket är det sista tricket som avslöjas i The Prestige?

Tyvärr går ju inte filmen längre, men jag måste fråga ändå. På Fyrisbiografen är vi inte riktigt överens.

/Emelie

Andra bloggar om: film, filmtips, The Prestige

Återkomsten, Central do Brazil och några storfilmer

Återkomsten är en mäktig film. En far som varit borta i kriget (vilket vet jag inte, Tjejtjenien kanske?)kommer tillbaka och hämtar sina två söner och tar med dem på en road trip som inte blir vad de tror. Filmen är mörk, suggestiv och oroväckande och är definitivt bland de bästa filmer vi har visat de senaste åren.

Brokeback Mountain behöver knappast någon presentation. Filmen är en av de finaste kärlekshistorierna som jag har sett på länge. Även The Departed och The Prestige klarar sig nog utan närmare presentation, båda har gått på de stora biograferna under året, även om jag inte har sett någon av dem. Eftersom jag och en av fyriskollegorna i vintras ägnade en eftermiddag åt The Departeds Hong Kong-förlaga skulle det ju kunna vara kul.

Min främsta plan för veckan som kommer är dock Central do Brazil, den har jag velat se sedan den kom för flera år sedan men aldrig kommit mig för. Det ska bli fint.

/Emelie

Andra bloggar om: film, filmtips, Återkomsten, Brokeback Mountain, The Departed, The Prestige, Central do Brazil