En såpa

Hemkommen efter en veckas julledighet ramlade jag såklart direkt in på Fyris för att se En såpa. Det är en fin liten film, med bra foto, bra skådespeleri och fina detaljer. Den handlar om Charlotte, en rätt kantig karaktär som kanske inte alltid löser saker på det allra smidigaste sättet, och som på detta vis hastigt och lustigt har brutit upp ur sitt rätt rejäla, stabila, men aningen trista förhållande och flyttat till en egen lägenhet. Väl där möter hon Veronica, som bor i lägenheten under. Veronica går och väntar på att få (sitt förhoppningsvis positiva) besked om könsoperation så att hon som hon säger kan bli "kvinna på riktigt". Mellan de två växer något fram som varken är romantiskt sötsliskigt eller passionerat storslaget. Bara sådär besvärligt som det kan vara. En såpa är en bra film för alla mer eller mindre jullovslediga. Den kanske inte förändrar din värld, men ger dig en trevlig stund. Men nu har jag glömt hunden, Veronicas hund. Jag älskar hunden!

/Emelie

Julmatiné på Fyrisbiografen

Japp. Matiné under mellandagarna, klockan 15.00. Eventuellt också veckan efter nyår. Håll utkik efter programmet, och kolla in En såpa som har premiär på annandagen. Ny bra dansk film!

/Emelie

Se Infödd Soldat!

Vid beskedet att de ska få åka hem till Frankrike jublar de nordafrikanska soldaterna och sjunger entusiastiskt marseljäsen. De ska åka hem till moderlandet, där de förut aldrig har satt sin fot.

Under filmens gång växer dock motståndet mot de orättvisor som de utsätts för. De vinner inledningsvis kampen att få samma mat som de franska soldaterna, men de förlorar i långa loppet erkännande för det de gör, sina pensioner och sina liv.

Det blir inte viktigare än så här. Se den!

/Emelie

Fyrisbiografens Vänner

Visste du att det finns en vänförening till Fyrisbiografen som heter Fyrisbiografens Vänner? Föreningen drivs av en styrelse som består av Emelie, Johanna, Karin och Linnea, som alla jobbar på Fyrisbiografen. Som medlem får man lite rabatt på biljettpriset, gratis kaffe och möjlighet att delta i specialarrangemang. Främst stöder man dock biografen. Medlemskap löses i kassan och kostar 200 kronor för ett år.

Välkomna!

/Emelie

Ps. Årets bästa julklapp är ett presentkort på Fyrisbiografen

Efter bröllopet

För alla er som ännu inte har sett Rolf Lassgårds eminenta höjande av sig själv från Wallanderträsket, så finns chansen på Fyrisbiografen från och med fredag. Både Lassgård och Mads Mikkelsen gör suveräna roller i den danska Efter Bröllopet, och filmens enda nackdel är kamerans väl stora frossande i fattiga indiska barn.

Passa också på att se Frihetens Pris idag, onsdag och imorgon, sen försvinner den.

/Emelie

Inte här för att bli älskad

-
Hösten sensuella filmpärla på le Fyris!

Även om franspickar är franspickar
Även om hon spelar över med sitt Juliett-Binoche-söta ansiktsuttryck
även om han spelar under i sin buttra manlighet
Även om filmen blir svår att slutföra efter en obönhörlig replik

Och vilken titel: INTE HÄR FÖR ATT BLI ÄLSKAD.
Någon gång, i något sammanhang, kommer det bli den vassaste replik jag någonsin fält.
ett enda stort fuck you åt alla jävlar som springer omkring och söker bekräftelse.
- Jag är inte här för att bli älskad - Ok!

Filmen får fyra stolar från salong I och en stol från bakre raden på salong II.

/per

Infödd Soldat

På vems villkor har vi byggt vårt moderna Europa? Villka belönas för sina insatser och villkas död har ansetts vara ett enkelt offer för demokratin?

Den 8 december har Fyrisbiografen premiär på Infödd soldat (Indigènes). Filmen handlar om nordafrikanska soldater som slogs på Frankrikes sida under andra världskriget, för ett land som de tidigare aldrig varit i.

De koloniala styrkorna användes under flera decennier som en reservstyrka utan att få uppskattning för det de gjorde. I samband med att filmen visades i Frankrike kom det äntligen ett lagförslag som gav dem full pension på samma sätt som franska soldater!* En angelägen film om hur Europas krig delvis förts av människor som inte fick någon seger till godo.

/Emelie


*Enligt Folkets Bios pressmaterial

Requiem

Ni som ser fram emot ännu en B-skräckis på temat onda andar kommer att bli besvikna!
Denna film är realistisk nästintill dokumentärkänsla och rekommenderas varmt av mig.

I Requiem får vi ett starkt personligt porträtt av Michaela, en tjej som växer upp i en liten by i Sydtyskland där en strikt konservativ kristendom sätter ramarna för det dagliga livet.
Michaela har epilepsi. Hennes sjukdom är ett mysterium för familjen och ses därför på med skamkänslor.

Trots en överbeskyddande mor lyckas Michaela bryta sig loss och flytta till en annan stad för att börja studera på universitetet.

Vi får följa Michaela i hennes möte med livet på internatet och hennes försök att samordna sitt nya liv med sin bakgrund. Att göra detta och samtidigt handskas med sin sjukdom visar sig bli henne övermäktigt.
Hon drabbas av en psykos och förs till sitt hem där föräldrarna och byprästen bestämmer sig för att hon är besatt av en ond ande som måste fördrivas.




Filmen bygger på en verklig händelse. 1976 dog studentskan Annelise Michel i sitt hem av undernäring och utmattning efter en rad exorsistförsök.



/Johanna

Brudtärnan

Jag är en fegis. Speciellt när det kommer till läskiga filmer. Det dröjde därför tills min lika rädda syster kom på besök innan jag såg Brudtärnan. Och visst var den läskig! På ett krypande psykologiskt sätt där man bara vet att något är fel, men inte riktigt förstår hur det ska sluta, och utan att det egentligen händer särskilt mycket. Historien är enkel, en man någonstans mellan tjugo och trettio träffar på sin systers bröllop Senta, som är brudtärna och de inleder något slags förhållande. Sen sätter krypandet igång och räcker ända till slutet! Det blir bara bättre av filmmusiken som på klassiskt manér bidrar till känslan av att något är fel.

Jag är glad att jag vågade se den och ännu mer glad över att jag hade någon att promenera hem med efteråt. För alla som är lika lättskrämda som jag så passar det nog fint att den går på matinén i helgen!

/Emelie