Friday, April 27, 2007

Stängt på Valborgsmässoafton

För alla er som fasar för fyra dagars långhelg och valborgshysteri kan jag meddela att Fyrisbiografen har öppet som vanligt alla dagar utom själva valborgsmässoafton.

/Emelie

Andra bloggar om: ,

Wednesday, April 25, 2007

Sol och vår och film

Nu börjar sommarhalvåret på Fyrisbiografen, vilket märks allra mest på att matinén försvinner. Film finns det dock fortfarande gott om och på fredag kommer den svenska dokumentären Om morgondagen vet man aldrig (Tomorrow knever knows) till Fyris. En påminnelse om de delar av Sverige vi inte ser när vi äter glass i vårsolen.

Äntligen så går ju också Ghoya's Ghosts på Fyrisbiografen. Den skulle ha haft premiär för flera veckor sedan, men filmen råkade ut för alla missöden som går på sin resa mot Uppsala och vi fick vänta ett tag. Nu är den i alla fall här och jag ska se den så snart som möjligt.

/Emelie

Andra bloggar om: , , ,

Tuesday, April 24, 2007

Allt om min pappa

Finns det några lyckliga familjer? I Allt om min pappa befinner sig sådana miltals bort, eller åtminstone på våningen under. Elvaårige Tommi bor med sin storasyster och sin pappa. Pappan kämpar med såväl att hålla familjen igång som sitt eget humör. Tommi kämpar med simning som hellre borde vara fotboll och klasskompisar som inte alltid vill hans bästa.

Så här dagen efter filmen funderar jag fortfarande på vad den handlar om. Är det en socialrealistik film om hur barn hamnar i kläm när vuxnas vardag inte fungerar? Är det en slags uppväxtskildring om en ung pojkes vardag i Rom? Handlar det om pappan som försöker hålla ihop sin familj eller om mamman som bara inte orkar och försöker hitta ett annat liv?

Filmen är bra och jag grät en skvätt. Jag tänker dock att om det vore en svensk film skulle kanske mamman gråta och pappan gorma lite mindre. Möjligen är det här progressiva föräldraroller i Italien, men jag tycker att det blir lite tröttsamt. Men det är definitivt en sevärd film där allt inte blir serverat på silverfat, vilket tvingar en att tänka till!

Till sist ett ord om titeln. Att den italienska titeln "Anche libero va bene" vilket jag förstår som ungefär "Frihet går också bra" (om någon vet exakt så tala gärna om det) har förvandlats till "Allt om min pappa" är en medveten hyllning till Amodóvar från Triangelfilms sida. Det är kul tycker jag.

/Emelie


Andra bloggar om: , , ,

Monday, April 16, 2007

Fiendeland

Medmänsklighet. Kärlek. Fiendeland tar mig så långt från cyniskt underhållningsvåld som det bara går. Det är storslaget och pampigt, men så är också solidaritet och gemenskap och viljan att se bortom fastslagna kategorier det mest storslagna och pampiga jag vet.

Fiendeland bygger på en historia som jag tror att många har hört. Under julen 1914 läggs vapnen plötsligt ner längs med skyttegravarna i Frankrike. Språkbarriärer övervinns och tillsammans firar man gudstjänst. Soldaterna från Tyskland byter varor med dem från Frankrike och Skottland.

Men vad händer sedan? Hur är det möjligt att skjuta på en fiende som man spelat fotboll med dagen innan? Hur för man ett krig om man inte vet att de på andra sidan linjen är ondskan själv, fienden, fundamentalt annorlunda än en själv?

I filmen så kommer såklart också straffet. Den som tydligast såg människan och som allra mest ville ha fred blir skickad hem. Alla förflyttas. Men att krig är brutalt och att människor är förblindade av fördomar om varandra, det vet vi redan. Därför minns jag istället tillfället av medmänsklighet och kärlek och jag vet att det är i det som hoppet finns.

/Emelie




Andra bloggar om: , ,

Saturday, April 14, 2007

Fiendeland

Är du precis som jag mest allergisk den här tiden? Sådär så att solen och gräsmattor definitivt inte lockar? Tycker du också som jag att julen gör sig bäst på lite avstånd? Då kan man kombinera pollenfri biosalong med en dröm om vinter och ögon som inte kliar och se Fiendeland på Fyrisbiografen. Om du dessutom håller med mig om att världen vore bättre utan krig och våld, då kan det här vara något. Jag tänkte se den imorgon kväll, söndag. Ses vi där?

/Emelie


Läs mer om , ,

Monday, April 9, 2007

Princess

Efter att ha sett Princess har jag tre frågor i huvudet. Löser våld någonsin problem? Varför blir jag mer upprörd av hämdaktion på film när det handlar om Danmark än när jag ser på Kill Bill? Kan man lösa strukturella problem med individuell hämnd?

Vi börjar från början: Nej. Jag har en grundläggande pacifistisk hållning. Jag tycker inte att våld är bra. Det blir inte bättre underhållning för att det är animerat. Jag är helt enkelt inte road av att titta på våld.

Då kommer dock invändningen, men hallå, hur provocerad blev jag av exempelvis Kill Bill? Inte särskilt. Och att det kanske finns en större humor där är inget argument, underhållningsvåld som underhållningsvåld. Jag har väl helt enkelt en förutfattad mening om att dansk film ska ha en bättre inställning, det vill säga mer som min, än amerikansk film.

Slutligen, kan man lösa strukturella problem med individuell hämnd? Nej såklart inte. Och jag undrar lite, om man nu väljer att göra en film om den onda porrindustrin, varför sätter man en aningen demoraliserad präst i hjälterollen? Om det nu inte istället är en film om kyrkans dubbelmoral och hur alla förlorar?

I en scen inväntar vår hjälte prästen tecken från gud för att börja slåss mot skurkarna, och finner det i form av ett kors runt halsen på en av dem. Vem är då god och vem är ond? Vems tro rättfärdigar våld och vems gör det inte?


/Emelie

Andra bloggar om: ,

Thursday, April 5, 2007

Glad biopåsk!

Fyrisbiografen har stängt på lördag, Påskafton, annars är det öppet hela helgen! På långfredagen tror jag minsann att det är matiné också. Välkomna!

/Emelie