Den nya världen

Vackra scener med mjölkhav och tid som stannar och ljud som tystnar. Mystiska karaktärer vars historia jag så gärna vill veta mer om. Ett överjordiskt vackert Sicilien, men med en fattigdom som ligger som en hinna över all skönhet.

Mitt i allt detta ger sig en man iväg till Amerika tillsammans med sina två söner och sin mor. I hamnen dyker det upp en engelsk kvinna som glider in i deras sällskap utan att de förstår varför. Hon säger inte så mycket, bara är där i närheten av dem och är hänförande vacker.

En stor del av filmen utspelar sig vid ankomsten till Amerika och vid alla de test som emigranterna behöver göra för att komma in. Bara de med tillräcklig intellektuell kapacitet släpps igenom. Ensamma kvinnor kommer bara in om de har en man som bevisligen tänker gifta sig med dem.

Jag hade höga förväntningar efter att ha sett trailern och läst recensionen i DN. De kom tyvärr lite på skam, för mitt i allt det vackra och symboliska och tysta saknades det kött och blod. De mystiska karaktärerna blev för mystiska. Jag gick därifrån och ville veta mer.

/Emelie


Andra bloggar om: Den nya världen, Nuovomundo, film

12.08 öster om Bukarest

Det är så härligt att se film som varken är obehaglig och läskig eller sliskig och sentimental. Som är, ja vad kan man egentligen säga att 12.08 öster om Bukarest är? I centrum är en tv-show där det ska redas ut huruvida den lilla staden hade någon revolution innan Ceauceuscu avgick. I studion finns förutom den inte helt proffessionelle programledaren även en rätt så nersupen lärare och en äldre man som själv så småningom undrar varför han egentligen är inbjuden.

Filmen inbjuder knappast till gapskratt, men till ett kontinuerligt skrockande, för visst är det roligt i all sin absurditet! I filmen frågar sig ett antal personer varför det över huvud taget är intressant att diskutera en sexton år gammal revolution? Som film i Sverige blir det skruvat kul just för att det är en rätt händelselös film om en revolution i en småstad som kanske inte ens ägde rum.

För övrigt är det onsdagsmatiné klockan tre idag, med Babel och Efter Bröllopet på programmet. Kakor finns det också!

/Emelie

Andra bloggar om: film, 12.08 öster om Bukarest

svåra filmval

Ojoj, Babel till Fyrisbiografen. Jag som inte har sett den borde såklart bli glad, och det blir jag också. Bara lite stressad över vad jag ska hinna se i helgen, jag hade siktat in mig på 12.08 öster om Bukarest. Att de går samtidigt gör det ju inte lättare.

/Emelie

Jakten på lycka - at last!

Sen i lördags eftermiddag har jag funderat på vad jag ska skriva om Jakten på lycka som inte är enbart en kritik av the American Dream och individalismen? För Jakten på lycka är på alla sätt en hyllning till dessa två. Fadern och sonen, utan bostad, arbete och pengar som satsar allt på ett kort, arbetar hårt och vinner allt. Hur fånigt kan det bli tänker jag? Eller snarare, hur mycket kan jag förminska den här filmen egentligen? För hur mycket jag än skrubbar beståndsdelarna mot varandra för att försöka se igenom, bortom, så kvarstår faktum att jag satt där och grät! Filmen är ju bra för sjutton, och har en intressant pappa-roll för att vara Hollywood. Han är en urban Alfonspappa som predikar självständighet och kämpaglöd för grabben som vill bli basketproffs. Och även om "based on a true story"-konceptet kan bli lite väl mycket och även om jag vill ha samhällsstrukturer som gör att barn aldrig behöver stå och vänta i kön utanför ett härbärge och därför har lite svårt med glorifieringen av att klara sig själv i alla lägen, så tycker jag ändå att ni ska gå och se den här filmen. Will Smith är bra, ungen är bra, livet är hårt, man gråter en skvätt.

/Emelie

andra bloggar om film, Jakten på lycka, The Pursuit of Happyness, Will Smith

Dagen artar sig för matiné mer och mer allt eftersom solen försvinner. Ska jag kanske slå till på Jakten på lycka?

Nu kan man läsa om Fyrisbiografens Vänner på hemsidan. Gör det! Vad som kanske också borde stå någonstans är att det faktiskt finns en mailadress, fyrisbiografen@gmail.com, som man kan använda om man vill komma i kontakt med någon av oss på biografen/ i föreningen.

/Emelie


andra bloggar om film

Onsdagsmatiné

Jag hade häromdagen ett samtal om Red Road med min vän och fyriskollega Linnea. Medan jag blev så illa berörd, såg hon den mer som en positiv film om försoning. Om hur mänskliga relationer suddar ut offer-förövarerelationen. Det tycker jag är intressant. Och det är ju sant att världen sällan är sådär svartvit som man tycker i första ögonblicket, och jag tycker det händer något med filmen när man ställer våra uppfattnigar mot varandra. Passa på att gå och se den ikväll eller imorgon, det är tveksamt om den kommer att vara kvar sen.

För övrigt, slink in på onsdagsmatiné idag klockan tre och se De andras liv eller Efter bröllopet!

/Emelie


Andra bloggar om film

Red Road

Jag minns att vi såg Idioterna på bio någon gång under min gymnasietid. Jag minns obehagskänslan, att jag satt ihopkrupen i en fåtölj i en biosalong, och att vi inte riktigt orkade prata med varandra efteråt. Jag har också alltför tydliga minnen av att försöka se på Breaking the Waves på tv, men ständigt bytande kanal. Efter att ha sett Dancer in the Dark var jag tyst en lång bussresa hem.

Andrea Arnolds Red Road är första delen av tre i det dansk-skottska projektet "The Advanced Party", där alla filmer kommer att ha samma karaktärer men olika historier. Kopplingen till Lars von Trier är tydlig. Samma obehag, samma omöjlighet att värja sig. Den tränger sig på, kommer för nära. Det är samma självdestruktiva kvinna som i von Triers triologi, och det är samma offrande av sin egen kropp för att kunna åstadkomma nåt.

Just det här med kroppen, att kvinnokroppen även för kvinnan själv fungerar som ett medel för att åstadkomma något annat är, får det att vända sig i mig. Kroppen är här inte värd någonting, den kan offras för att få det önskvärda resultatet. När mannen hämnas våldför han sig på objektet. När kvinnan hämnas våldför hon sig på sig själv. Det är så obehagligt att jag helst vill rusa ut ur salongen och sätta proppar i öronen och bindel för ögonen, jag vill inte se, inte höra. Men så sitter jag kvar ändå och ser ett par märkvärdiga försoningar och funderar på om det finns någon utväg för kvinnorna. Det måste finnas ett bättre sätt.

/Emelie


Andra bloggar om Red Road, Andrea Arnold, Lars von Trier, film,

Jakten på lycka

Jag ska åka bort i helgen och hade därför inte tänkt varken hinna se film eller skriva om den. Möjligtvis, tänkte jag, möjligtvis kanske jag ändå hinner kila upp till Fyris och se Red Road ikväll när jag har packat färdigt. Det var som en halv plan för fredagen. Men. Det finns ju alltid ett men, och mitt dök upp i form av en recension av Jakten på Lycka i DN idag.

Det har inte funnits en tanke tidigare på att jag ska ägna min kväll åt Will Smith och vad som kan anas vara sentimentalt och storslaget om the american dream. Men, och här kommer mitt men, jag blev nyfiken. Förbaskat nyfiken. Inte för att det fick särskilt hejdlösa lovord, utan kanske för inledningsfrasen, "Det här borde vara en lätt film att förstå sig på." Det fortsätter sen med frasen "Men den här glassiga storstudioproduktionen lyckas på något sätt berätta mer om fattigdom än många socialt medvetna berättelser." Ni ser, ett men även där.

Och om det nu är så att den här filmen har nåt att säga, så borde jag väl ändå ge den en chans? Så kanske ändå, att det här är planen för kvällen.

/Emelie

andra som skrivit om: film, Jakten på Lycka, Will Smith,