Videocracy

Låt oss blicka in bakom det italienska medieimperiets mörka ridåer.
Vi får träffa en rad figurer, den ene mer tragisk än den andre.

Den stenrike tv-producenten kan beskrivas som en blandning mellan Bert Karlsson och Hugh Heffner. Han styr medieimperiet med järnhand och tv-världens inre cirkel, för med sina kändisfester och regryteringsmetoder, tankarna tillbaka till 70-talets studio 54.

Den strävande unge mannen som, vid 26 års ålder fortfarande bor hemma hos sin mamma, har vigt sitt liv åt sin starka övertygelse om att vägen till lycka och framgång är att komma med i tv.

Paparazzifotografernas maffiaboss som helt utan självdistans hävdar att han är "den moderna versionen av Robin Hood."
-Tar från de rika och ger till sig själv.

Och så alla dessa lättklädda flickor som maniskt ålar sig framför kameran i hopp några minuter i strålkastarljuset.

Kombinationen av dessa olika former av medieprostitution skapar en intressant baksida av den Italienska mediebilden, vilken förstärks av den skickliga klippningen.

En helt klart sevärd film!

Betyg: E E E

Elsa

Last chance Harvey

Denna film innehöll alla obligatoriska ingredienser för en sedvanlig romcom. Ett bröllop, de drivande och något vulgära tjejkompisarna, den tokroliga birollen vars uppgift är att lätta upp den annars något tradiga storyn, (i detta fall i form av en skinkrökande granne.) Spontandans till gatumusiker, en lustig provrumscen där hon prövar ett antal fula klänningar och de skrattar i samförstånd, ett missförstånd samt en brådskande taxiresa till flygplatsen i slutet.

Huvudrollsinnehavarna kunde mycket väl ha varit Meg Ryan och Hugh Grant om 15 år. Nu var det istället Dustin Hoffman och Emma Thompson som fick axla uppgiften med måttligt lyckat resultat. Det var förvisso trevligt med ett alternativ till de sedvanliga snygga och vältränade amerikanerna i 30-års åldern med häftiga jobb och lägenhet på manhattan, som agerar huvudroll i ca 90% av alla romantiska komedier.

Men i övigt kändes hela konceptet lite begie och mediokert.

Betyg: E

PARIS

Den döende unga mannen som uppgivet blickar tillbaka på sina glansdagar. Den sympatiska systern som lever sitt liv för andra. Den olyckliga professorn som förälskar sig i sin student, den optimistiska grönsakshandlaren med sin lösaktiga exfru, den vackra flickan som alla vill ha...

Vi får följa ett antal parallella, mer eller mindre sammanflätade, historier om olika människors liv. Den gemensamma nämnaren är att de alla utspelar på samma plats -Paris.

Den var lite rörig i början och det tog en stund innan man fick rätsida på vilka historier som hörde ihop. Handlingen i sig bjöd inte på några extravaganta vändningar och huvudkaraktärerna kunde kännas lite platta emellanåt.

Filmen var dock helt klart sevärd. Den utgjorde en trevlig visuell upplevelse med många typiska parismiljöer och stundtals fina fotot bjöd på en del guldkorn som kompenserade en del av filmens övriga brister.
Som åskådare skulle jag rekomendera besökaren att fokusera på de intressanta birollerna och de spetsfundiga parallellhistorierna vilka förgyllde filmen och lyfter helhetsbetyget avsevärt.

Betyg: E E E


Elsa