Allt om min pappa

Finns det några lyckliga familjer? I Allt om min pappa befinner sig sådana miltals bort, eller åtminstone på våningen under. Elvaårige Tommi bor med sin storasyster och sin pappa. Pappan kämpar med såväl att hålla familjen igång som sitt eget humör. Tommi kämpar med simning som hellre borde vara fotboll och klasskompisar som inte alltid vill hans bästa.

Så här dagen efter filmen funderar jag fortfarande på vad den handlar om. Är det en socialrealistik film om hur barn hamnar i kläm när vuxnas vardag inte fungerar? Är det en slags uppväxtskildring om en ung pojkes vardag i Rom? Handlar det om pappan som försöker hålla ihop sin familj eller om mamman som bara inte orkar och försöker hitta ett annat liv?

Filmen är bra och jag grät en skvätt. Jag tänker dock att om det vore en svensk film skulle kanske mamman gråta och pappan gorma lite mindre. Möjligen är det här progressiva föräldraroller i Italien, men jag tycker att det blir lite tröttsamt. Men det är definitivt en sevärd film där allt inte blir serverat på silverfat, vilket tvingar en att tänka till!

Till sist ett ord om titeln. Att den italienska titeln "Anche libero va bene" vilket jag förstår som ungefär "Frihet går också bra" (om någon vet exakt så tala gärna om det) har förvandlats till "Allt om min pappa" är en medveten hyllning till Amodóvar från Triangelfilms sida. Det är kul tycker jag.

/Emelie


Andra bloggar om: Allt om min pappa, Anche libero va bene, film, filmtips