Fiendeland

Medmänsklighet. Kärlek. Fiendeland tar mig så långt från cyniskt underhållningsvåld som det bara går. Det är storslaget och pampigt, men så är också solidaritet och gemenskap och viljan att se bortom fastslagna kategorier det mest storslagna och pampiga jag vet.

Fiendeland bygger på en historia som jag tror att många har hört. Under julen 1914 läggs vapnen plötsligt ner längs med skyttegravarna i Frankrike. Språkbarriärer övervinns och tillsammans firar man gudstjänst. Soldaterna från Tyskland byter varor med dem från Frankrike och Skottland.

Men vad händer sedan? Hur är det möjligt att skjuta på en fiende som man spelat fotboll med dagen innan? Hur för man ett krig om man inte vet att de på andra sidan linjen är ondskan själv, fienden, fundamentalt annorlunda än en själv?

I filmen så kommer såklart också straffet. Den som tydligast såg människan och som allra mest ville ha fred blir skickad hem. Alla förflyttas. Men att krig är brutalt och att människor är förblindade av fördomar om varandra, det vet vi redan. Därför minns jag istället tillfället av medmänsklighet och kärlek och jag vet att det är i det som hoppet finns.

/Emelie




Andra bloggar om: Fiendeland, Joyeux Noël, film