De sju samurajerna

En film som De sju samurajerna är svår att kommentera. Vad kan jag säga som är nytt om en klassisk film med över femtio år på nacken?

Historien är enkel; en by hotas av rövare och fyra bybor ger sig ut på jakt efter ett antal samurajer som kan tänka sig att försvara byn med endast mat som ersättning. I början ser det ut att vara ett hopplöst projekt men när de minst anar det möter de en man som vill hjälpa dem. Så småningom återvänder de till byn med sju samurajer av olika slag och de börjar arbetet med att försvara sig.

Jag pendlar under timmarna mellan att vara helfrälst och att få känslan av att befinna mig mitt i Age of Empires. Det har något med galopperandet att göra, eller med att om jag nu har några alls kunskaper om 1500-talskrigsföring så kommer de därifrån.

Kurosawa är fenomenal även om man i vanliga fall inte brukar falla för män som slåss. Det är en film om våld samtidigt som det är en våldskritik. Och det säger något att jag som i vanliga fall hyllar nittiominutersformatet faktiskt inte börjar vrida på mig en enda gång under filmens tre timmar och tjugo minuter.

/Emelie

Andra bloggar om: De sju samurajerna, Kurosawa, film, filmtips